Sandra Norman

Vecka 29 (28+2)
Nu var det dags för en graviduppdatering igen, dock har den hamnat lite efter så jag har inte precis klivit in i en ny vecka, men vad gör det. Nu är vi inne i vecka 29 och den 3e och sista trimestern av graviditeten. Såhär ser barnet i magen ut nu

Barnets utveckling

Fostret väger nu runt 1,2 kilogram och är ungefär 40 centimeter långt. Nu börjar det verkligen likna en liten bebis. Det är tillräckligt stort för att kunna sparka på revbenen och även slå mot urinblåsan på dig som är gravid. En del kan sparka så hårt att det ömmar på någon viss punkt.
Ännu behöver fostret inte vända sig med huvudet nedåt eftersom det fortfarande finns gott om plats att ändra läge. Fostret kan drömma nu.

I gravidkroppen

Fostret och magen fortsätter att växa och de inre organen får det trängre. Fostrets sparkar kan ses utanpå magen. Det är vanligt att gravida känner mycket sparkar. En del känner mindre än andra.
Från livmodern ner mot ljumsken går de så kallade livmoderbanden. När livmodern växer och livmoderbanden tänjs ut kan det göra ont och stråla ut mot ljumsken och blygdläpparna. Det brukar kallas ligamentsmärtor. Efter förlossningen drar banden ihop sig och besvären går över.
Förvärkar är vanligt. Förvärkar är sammandragningar som gör ont. Ett bra sätt att slappna av och dämpa dem är att lägga sig och vila.

Egna tankar och funderingar

Nu märker jag av bebisen mer och på ett annat sätt än innan. Det är fortfarande svårt att buffa igång den här bebisen om det varit stilla för länge, men jag känner ändå av den oftare. Den har börjat sträcka på sig mer, så som jag minns att Alfons gjorde och rätt var det är så har man ett jätte tryck uppåt när man sitter -  sådär så man får sträcka lite på sig själv. Den snurrar definitvt runt och ligger inte med huvudet nedåt. Väldigt ofta när jag ligger på sidan (som när jag lägger Alfons på kvällen) så sparkar det ner mot madrassen där magen "vilar" samtidigt som det trycker uppåt - alltså på andra sidan av magen som är uppåt där armen vilar. Men än behöver  inte bebisen ligga med huvudet nedåt, det finns ju plats.
Jag försöker tänka på vikten och hittills så har jag ökat totalt 5 kilo i vikt. Jag försöker verkligen att hålla den nere eftersom min startvikt var så pass mycket högre än när jag var gravid med Alfons.
Jag gjorde glykosbelastning förra veckan och resultatet var inte det bästa den här gången heller. Mitt första fastande värde var bra, men efter glykosen och 2h väntande så hade jag lite högt socker, precis vid gränsen. Jag har hört mig för och det var inte nog högt för att det ska räknas som kostbehandlad diabetes, och inte heller insulin diabetes. Förhoppningvis så får jag bara fortsätta som vanligt och sedan får vi se på TUL om bebisen växer enligt "normalkurvan". Nästäppan och foglossningen är densamma, jag sover fortfarande typ 80% av nätterna på magen.