Sandra Norman

Milja, stor vurparn!
Milja, Milja, Milja - så liten och framåt, och framför allt helt orädd. Det måste jag säga är nackdelen med henne. Alfons var också väldigt framåt, hoppade runt i soffan och klättrade överallt, men han hade respekt för höjder och var lite rädd och blev skrämd av att känna hur balansen försvann. Milja däremot är inte ett dugg rädd, klättrar på massa höga saker och gör illa sig hela tiden.
Mellan måndag och torsdag hade hon lyckats dra på sig tre blåmärken i annsiktet. På förmiddagen på torsdagen så hittade jag henne på Alfons bord i hans rum - klätterapa 🐵
Men på torsdags eftermiddagen så gjorde hon nog värsta vurpan hittillis. Satt i soffan tillsammans med Linnea och pratade, hade Alfons i knät och Milja gick i soffan som hon brukar. Hon går ut mot divanen, kliver snett så ena foten hamnar utanför divanen och stupar ner med sidan i huvudet rätt i vardagsrumsbordet. Det värsta är nästan att jag ser när det hänger, Linnea säger "Nu ramlar om", men jag hinner inte ta henne eftersom Alfons sitter i mitt knä.
 
Det första jag kan se är att hennes vänstra öra blir blått direkt och det blilr dom en blåsa mitt i det blåa. Och tröstar henne och hämtar en burk med glass från frysen som jag håller mot hennes öra med en snutte emellan. När jag flyttar snutten så är det lite blod på den och jag set att blåsan på örat spruckit lite. Då säger Linnea "Hon blöder i huvudet" och jag säger bara "Nej nej, det kommer från örat", men nog hade hon rätt, för bakom örat hade hon ett litet jack i huvudet där det kom lite blod.
Då åkte vi upp på sjukan med henne där hon undersöktes men det var bara bra med henne. Hon visade inga tecken på hjärnskakning, jacket behövde inte sys och hon blödde inget i örat och hade inget blod bakom trumhinnan. Men gud vad rädd man blev! Stackars lilla Miljisen ❣
Örat är ännu mer blått i verkligenheten. Huvudsaken är att det gick bra! Nu är man mer försiktig när hon röjer runt i soffan.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress