Sandra Norman

Min förlossningsberättelse
Onsdagkväll 13/4 låg jag i soffan och tittade på Karlsson på Taket samtidigt som jag filmade min mage eftersom det sparkade väldigt mycket, samtidigt som jag hade molvärk. Jag gick på toaletten och upptäckte att jag haft en liten blödning, antar att det var en teckenblödning. I samma stund så kommer Linus in genom dörren, han skulle ju jobba borta tills torsdag så gissa om jag blev glad.
 
Vi såg lite på teve och sedan gick vi upp och tittade på teve och åt lite pop-corn och molvärken höll i sig och började kännas kraftigare. När jag låg och skulle somna så funderade jag starkt på om det var värkar eftersom dom ökade i intensitet. Men jag lyckades sova iallafall trots värken och vaknade endast till 3 gånger under natten av att det gjorde ont.
 
Just efter 5 på torsdagmorgon startade jag min värkapp eftersom det nu gjorde betydligt ondare, kom betydligt oftare och jag var tvungen att försöka andas igenom smärtan och jag ville absolut inte blir störd, jag gick in i min själv vid varje värk och hörde inte vad Linus sa, och jag svarade inte heller.
 
När klockan var mot 09.30 ringde Linus till förlossningen och dom tyckte att vi kunde komma in på en kontroll, och skulle det vara falskt alarm skulle vi få ta in på patienthotell istället för att åka hem eftersom jag gått över 14 dagar. Så jag tar en dusch (som inte ligger på 10 i topp listan över sköna duschar) och sedan kämpade jag mig ner för trappen och vi begav oss mot Sunderbyn.
 
När vi kom in så fick jag lägga mig i ett rum där dem tog CTG och jag vet faktiskt inte hur länge jag låg där inne, sista stunden så somnade jag mellan värkarna då jag var fruktansvärt trött då jag bara fått 4 timmar sömn under natten. När barnmorskan kom in och undersökte mig så var jag 4, eventuelt 5 cm öppen. Hon kunde inte riktigt avgöra om det var 4 eller 5 centimeter. Då skrev dom in mig på förlossningen och jag fick byta rum. Klockan var nu 13.30
(ser ut som en besvärad val som har strandat, haha!)
 
Barnmorskan som jag nu fick var helt underbar och satte nål i handen på mig så ingången skulle vara färdig, hon lyssnade på bebisens hjärtljud och pratade om allting som hon gjorde och talade om att hon läst mitt förlossningsbrev och skulle försöka göra allt för att tillgodose mina önskningar.
 
Efter ca 1,5h hade jag inte öppnat mig så mycket mer, var kvar på 5cm så hon tog beslutet att ta hål på mina hinnor för att få lite fart på latensfasen. När hon tagit hål på hinnorna så satte hon en elektrod på barnets huvud så vi kunde följa hjärtljuden och hon talade även om för oss att barnet skulle ha hår på huvudet. Det var vi faktiskt inte så förvånade över eftersom både jag och Linus är född med hår.
Efter ytterligare en timme så hade jag inte öppnat mig så mycket mer heller så hon tog beslut tillsammans med läkare att sätta värkstimulerande dropp på mig.
 
Efter det här så känns det ändå som att timmarna gick ganska fort. Jag fick gå på toaletten tillsammans med Linus, vilket tog en himla tid, eftersom det kom värkar hela tiden, samtidigt som det rann fostervatten varje gång jag skulle ställa mig upp. Fick även middag här någon gång men jag var inte alls intresserad av att äta. Linus fick ta min middag och jag tog efterrätten - som var rabarberkräm(cravade det i början av graviditeten).
Jag satt på pilatesboll och jag gick lite med gåbord, jag satt upp och jag låg ner.
 
Kring 20-tiden så gick det inte att härda ut längre. Jag fick testa lustgas, men jag fick inte kläm på det riktigt och den tog inte där den skulle samtidigt som det kändes som man var för full, vilket är en känsla jag inte alls trivs med. Så det fick komma en läkare och sätta epidural på mig.
Detta var bland det jobbigaste jag varit med om! Först fick jag ligga ner när han skulle sätta den, men tillsist fick jag sätta mig upp då det var enklare för honom. Att sitta tung och avslappad med kutad rygg, med en jätte mage i knät, samtidigt som någon sticker en i ryggen, och man vet att man måste sitta still och värkarna kommer tätt -  Det var riktigt tungt kan jag tala om! Men herregud så skönt det var när han var klar och edan var på plats, känslan av värkarna försvann som helt.
Vi kunde se på skärmen att det kom värkar, men jag kände dom inte över huvud taget, en sådan lättnad som även gjorde det möjligt för mig att sova en stund. Jag vilade ganska länge och sovde ca 45 minuter. Här var det även skiftbyte och jag fick en ny barnmorska och en ny uska.
(Här hade jag fått EDA och kunde äta litegran också, kvällsfikat serverdes kring 8 tiden tror jag. Och som ni ser var jag så himla stor så jag kunde knappt knäppa rocken, jises)
 
Klockan var nu kring 22.00? och jag fick en väldigt hög dos av värkstimulerande, max dosen hade jag fått sen innan och nu med samråd av läkare så hade dom satt doseringen ännu högre. Nu kände jag av värkarna igen och det var ett kraftigt tryck nedåt, och värkarna kom så tätt inpå varandra att jag inte hann andas innan nästa värk tog kraft.
Klockan 23 började mina krystvärkar och jag fick krysta igenom nästan varje värk som kom, totalt var det 4-5 stycken värkar som jag fick andas igenom, resten var det bara att krysta på. Och jag har nog aldrig varit med om något så jobbigt för kroppen. Jag hann inte andas speciellt mycket mellan värkarna, jag hade svårt att få till det på det första krystvärkarna, jag var så fruktansvärt trött, kroppen bara skakade och det var typ 100 grader varmt inne på rummet!
 
Jag vet att jag sa flera gånger att det inte skulle gå. Hur mycket jag än krystade så kom ju aldrig det där huvudet, det bara åkte fram och tillbaks. Efter ett jäkla bra tag så säger min barnmorska att jag måste lyssna noga på henne, och en till barnmorska kommer in. 
Min barnmorska säger då "Vid nästa krystvärk så behöver du inte ta i för kung och fosterland, och när jag säger stopp så får du inte krysta  något mer". Jag krystar litegran, och värken tar slut när hon ska säga stopp så det var inte svårt att hålla emot. Sedan kommer nästa värk och jag krystar lite till, inte alls speciellt mycket eller hårt och då kommer han, tillsammans med en ny fors av fostervatten.
Klockan 00.13 var han äntligen ute, helt perfekt och började skrika efter typ 2 sekunder.
Där och då upplevde jag nog det häftigaste som man kan uppleva, och känslorna kom som en käftsmäll när dom lade upp honom på mitt bröst och Linus satt bredvid mig och höll min hand med världens stoltaste blick.
 
Det traditionella fikat efter förlossningen 
Tänk på värmen i barnvagnen
Någonting jag tänkte ge en snabb och viktig uppmärksamning är barnvagnar i solen. 
Jag kan ärligt säga att detta är ingenting jag tänkte på till en början, och det ger mig lite dåligt samvete. För det är egentligen en sådan självklart grej, men det tåls att nämnas en och flera gånger, om det kan rädda barn!
 
På våren och sommaren när värmen kommer, och så även solen så är en förälders första instinkt att täcka över barnvagnen, men en filt kanske. För att skydda barnet från solljus och uv-strålning. 
Det man inte tänker på är att man stänger in värmen och även luften. Det blir fort väldigt varmt i barnvagnen och luften slutar cirkulera vilket kan resultera i två saker. 
 
- När solljuset stängs ute och värmen stängs inne så blir det fort över 37 grader varmt i barnvagnen. När huden blir varmare än kroppen, dvs 37 grader så ökar risken för psd (plötslig spädbarnsdöd)
- När luften stängs inne och slutar cirkulera får barnet andas samma luft flera gånger, då ökar risken enormt för koldioxidförgiftning hos barnet. 
 
Tanken med att täcka över barnvagnen är god, men kan få fruktansvärda konsekvenser. 
Enklaste sättet att skydda sitt barn är såklart att hålla sig borta från solljus, men har du en suflett på vagnen med denna öppning så kan man tillexempel öppna den när man är ute. 
Då blir sufletten längre och barnet får inte solen direkt i ansiktet, och det öppnas upp  för luft som kan ventilera. 
Det finns även solparaply man kan köpa för att fästa på vagnen, och någonting som kallas för dooky och är ett draperi som täcker för, men ändå lämnar en glipa så luft kan cikulera. 
Min första morsdag ♡
Igår var det morsdag, det var alltså min första morsdag. Känns en aning konstigt att själv bli "firad" på morsdag och inte bara tänka på min egen mamma. 

Jag fick iallafall ett paket med den nya muminmuggen midsommar. Den är så himla fin så jag är verkligen nöjd! Dagen vart ju inte riktigt som jag ville när Linus var tvungen att hämta jobbsaker på garaget i älvsbyn och sedan fara iväg på jobbvecka redan på kvällen och inte måndagmorgon som det vanligtvis är. 

Men vi följde med till garaget, åt mjukglass och innan Linus for så åt vi grillat till middag, och köttet var perfekt! Så fruktansvärt gott då jag är en riktig köttälskare när de är tillagat på rätt sätt. Och kvällen avslutade jag och Alfons i soffan framför Pretty Women :) 
Såhär fin är muggen, lite retro med vackra färger
Och såhär snygg var pojken under dagen