Sandra Norman

ytligt och fixerat,
det är så blogg världen är just nu. Den är fixerad vid att allt ska vara perfekt, det är ytligt.
Jag tittade nyss in på Stina-Lee´s blogg och såg ett videoinlägg hon laddat upp där hon säger saker som det ligger så mycket sanning i, Ex: för att lyckas i bloggvärlden ska man helst vara snygg, man ska ha pengar, man ska provocera mycket, festa och leva wild life lixom, om det är ganska fel egentligen tycker jag också.
Man ska inte måste vara perfect och vara någon annan eller som alla andra, för vad är då poängen men att ha en personlig blogg om man inte kan vara sig själv i den?

som min blogg, jag försöker variera mig i inläggen, inte sno ideer från andra och ladda upp hyfsat mycket bilder för jag vet själv att jag tittar mycket på bilderna när jag läser andras bloggar.
Men jag orkar verkligen inte ladda upp ca 7 inlägg per dag för att ni läsare ska stanna.
Och visst kan jag förstå att det inte är så roligt att läsa om min tråkiga liv uppe i norrbotten i det lilla samhället Arvidsjaur.
Mitt liv är inte så intressant, jag har inte mycket pengar, jag kan inte shoppa när jag känner mig nere eller har lite att göra, jag festa inte hela tiden, jag är inte ute och gör nya saker hela tiden, men jag lever mitt eget liv på mitt eget sätt, och det tycker jag är rätt iaf.
 Men jag har mycket historia på nacken och sådant jag har upplevt i mitt liv, sådant som många inte kommer hinna uppleva på hela sin livstid och jag är ändå bara 16år?!

Det finns mycket jag kan berätta, saker innom familj, lögner, svek, rädsla och kärlek.
Upplevelser, vad jag tycker om att göra, vad jag tycker är obehagligt, hur många olika platser jag har bott på, jag är 16år och jag kan räkna upp över 16 ställen på mina fingrar som jag har bott på. det är ganska mycket.

Och alla storbloggare säger ju att alla är avundsjuka på dem, och visst jag kan erkänna, jag är lite avundsjuk, men inte på dem i själva personen, jag är inte avundsjuk på dom som människa, utan hur dom har lyckats i bloggvärlden, att dom tjänar pengar på sin blogg genom att bara ladda upp redigerade bilder på dem själva men mycket naket och när dom sitter och skriver en massa skit.
För det är jag avundsjuk på, att dom får ha så många läsare som följer dem i livet, att dom kan tjäna pengar på det, helst dom som redan har rika föräldrar medands jag och min familj inte har ett skit. (förutom varandra)

Fast å andra sidan så kanske vi/mina familjer har något som deras familjer inte har.
Tid för varandra, mycket kärlek, ja vi har så mycket gemensamt och vi har som inte ett hål emellan oss.

Och ärligt, så vill jag ju lyckas i bloggvälden, men jag vill som ändå inte det, ä rädd att om det skulle hända så skulle jag förvandlas till något annat, kanske inte skulle vara samma gamla dryga sandra som jag alltid har varit och det vill jag inte heller ska ändras, för jag gillar den jag är!
Men jag är glad bara jag kan göra en annan enstaka människa glad genom min blogg och genom mitt skrivande och kanske mitt liv.

Och jag förstår om ingen orkar läsa detta komplicerade och långa osammanhängande inlägg, men för er som gör det eller inte så är ni fri att ställa frågor om det, och mig, bloggvälden, min uppväxt, mitt liv eller något annat, jag svarar på allt :)
Ludde sötnöt!
Alltså åh, hunden hos pappa är så himla söt att det finns inte!
Liten och lurvig, eller liten, han är väl normal men han är liten jämnfört
men Hubert.
Han påminner om en liten björnunge i annsiktet, så sjukt mysig!

Är typ kär i han! <3